...
hej hej jag vet att det är ingen som typ läser den här men det är gött att skriva av sig lite i bland....
jag fattar inte varför jag bryr mig om så mycket i den här värden den e inte mycket att ha men den finns här och jag har inget annat val om jag inte ska ta livet av mig men va fan det låter så deppigt även om jag inte är på det bästa humöret nu men en då det kommer stunder när det kommer lite ljus.. inte fr det har gjort det på mycket länge det händer sak på sak hela tiden så jag vet inte hur jag får in allt och endå klarar mig.
Det första börja med att mamma och pappa skilde sig och kort där på okte morfar på och blev jätte sjuk och fick opererasig 2 gånger på en väldigt kort tid mitt upp i allt så går inte skolan så bara så jag orkade inte den, men fick försöka så gåt jag kunde. sen ett tag senare gör min pojkvän slut med mig och jag tog det hårt men det värsta av allt är att han blev tillsammans med min så kallade bästa vän och dom är fortfarande tillsammans men jag försöker gå vidare en då. och efter det har hänt går skolan mer ot skogen och sen. åker farfar in till sjukhuset för det är något fel på hans hjärta igen, så de blev man orolig för med. men som tur e att han är hemma igen... och så komer allt det där med och hans nya vi går inte så bra ihop, han ringer till mig och frågar hur det är med mig och jag svarar som alltid det är la bra lite trött bara.. och så kommer det där med att dom har bråkat om en sådan skit sak som ingen skulle bry sig om men det gör hon, hon blir helt galen och gapar och skriker bara för att pappa har träffat mamma på en fest. men det är ju inte bara en sak dom bråkar om det är saker hela tiden om skit, och jag får höra det samma dag fast lite senare tycker inte folk att jag har redan mycket att tänka på ny för tiden. det är juu skolan att jag ska klara den och det är ju att jag ska skaffa körkort hur jag ser ut att jag det ska gå ner i vikt m .m jag orkar inte tänka på allt hela tiden. men en sak ska jag säga i allt det här tråkiga är att jag är jävligt glad attt jag har dom kompisar och vänner jag har nu anars skulle jag nog inte klarat av mitt liv.. tilbaka till det tråiga igen. jag tänker hela tiden hur min mamma har det för nu är hon helt själv för jag är ju aldrig hemma bara för att det är så långt att åka och så svårt att komma någon stans men jag vill ju vara hemma med amma hela tiden men jag kan inte det för då mår jag dåligt jag måste göra saker hela tiden för då tänker jag inte på allt som har hänt och händer....
jag tror jag är kär i en kille men jag lovar att han inte är kär i mig, det känns så bar att kolla på honom för man blir så glad men jag vågar inte fråga han något jag vill vara sitta och kolla på honom i flera timmar men det kan jag inte göra, när jag träffarr han uta på krogen vill jag bara springa fram till han och krama han, jag vet inte men han är helt underbara men jag vet att jag inte får dom killarna jag vill. dom som gillar mig gillar inte jag även om dom är dom snällaste killarna jag har träffat så går det inte kärleken är jobbig och så är det bara, och det vet jag men endå luras jag av den.
när jag endå nämner dom dåliga sakerna så kan jag lika väl säga några till, så nu har jag värsta äkliga munsåret i ansiktet jag hatar det och vill inte visa mig med det får då kommer jag och gå och undra vad alla tycker om det specielt HAN. och jag har bränt mig så jg fler i hela ansiktet det blir inte bättre utt det jag har innan och jag går på kryckor och äter massa tabletter bara för det ska kännas bättre, men det tycker jag inte att det gör...
och den här saken kan ja ju ta upp när jag endå skriver och är på gång för 4 år sedan träffa jag en klle och jag gillade honom men jag var för feg föar att göra något med honom men vi var med varandra i över 2 veckor innan jag skulle åka till grekland, och jag sa att jag skulle höra av mig när jag kom hem och allt var bra jag var i grekland i en vecka och sen när jag kom hem så hörde jag av mig som jag hade sakt men han svara inte, inte någon stans han hade tilloch med blockat mig på msn och jag viste inte vad jag hade gjort, jag fråga hans kompisar men dom bara skratta när jag fråga dom, så jag hörde inte av han och han hörde inte av mig, men så för typ ett halv årsen så hade vi och har en kurs tillsammans. så för några månadersedan är första gången han pratar med mig på 4 år och jag vet fortfarande inte varfö ahn inte ville prata med mig, men men såna är killar.
nu vet jag inte om jag okar skriva mer för i
jag fattar inte varför jag bryr mig om så mycket i den här värden den e inte mycket att ha men den finns här och jag har inget annat val om jag inte ska ta livet av mig men va fan det låter så deppigt även om jag inte är på det bästa humöret nu men en då det kommer stunder när det kommer lite ljus.. inte fr det har gjort det på mycket länge det händer sak på sak hela tiden så jag vet inte hur jag får in allt och endå klarar mig.
Det första börja med att mamma och pappa skilde sig och kort där på okte morfar på och blev jätte sjuk och fick opererasig 2 gånger på en väldigt kort tid mitt upp i allt så går inte skolan så bara så jag orkade inte den, men fick försöka så gåt jag kunde. sen ett tag senare gör min pojkvän slut med mig och jag tog det hårt men det värsta av allt är att han blev tillsammans med min så kallade bästa vän och dom är fortfarande tillsammans men jag försöker gå vidare en då. och efter det har hänt går skolan mer ot skogen och sen. åker farfar in till sjukhuset för det är något fel på hans hjärta igen, så de blev man orolig för med. men som tur e att han är hemma igen... och så komer allt det där med och hans nya vi går inte så bra ihop, han ringer till mig och frågar hur det är med mig och jag svarar som alltid det är la bra lite trött bara.. och så kommer det där med att dom har bråkat om en sådan skit sak som ingen skulle bry sig om men det gör hon, hon blir helt galen och gapar och skriker bara för att pappa har träffat mamma på en fest. men det är ju inte bara en sak dom bråkar om det är saker hela tiden om skit, och jag får höra det samma dag fast lite senare tycker inte folk att jag har redan mycket att tänka på ny för tiden. det är juu skolan att jag ska klara den och det är ju att jag ska skaffa körkort hur jag ser ut att jag det ska gå ner i vikt m .m jag orkar inte tänka på allt hela tiden. men en sak ska jag säga i allt det här tråkiga är att jag är jävligt glad attt jag har dom kompisar och vänner jag har nu anars skulle jag nog inte klarat av mitt liv.. tilbaka till det tråiga igen. jag tänker hela tiden hur min mamma har det för nu är hon helt själv för jag är ju aldrig hemma bara för att det är så långt att åka och så svårt att komma någon stans men jag vill ju vara hemma med amma hela tiden men jag kan inte det för då mår jag dåligt jag måste göra saker hela tiden för då tänker jag inte på allt som har hänt och händer....
jag tror jag är kär i en kille men jag lovar att han inte är kär i mig, det känns så bar att kolla på honom för man blir så glad men jag vågar inte fråga han något jag vill vara sitta och kolla på honom i flera timmar men det kan jag inte göra, när jag träffarr han uta på krogen vill jag bara springa fram till han och krama han, jag vet inte men han är helt underbara men jag vet att jag inte får dom killarna jag vill. dom som gillar mig gillar inte jag även om dom är dom snällaste killarna jag har träffat så går det inte kärleken är jobbig och så är det bara, och det vet jag men endå luras jag av den.
när jag endå nämner dom dåliga sakerna så kan jag lika väl säga några till, så nu har jag värsta äkliga munsåret i ansiktet jag hatar det och vill inte visa mig med det får då kommer jag och gå och undra vad alla tycker om det specielt HAN. och jag har bränt mig så jg fler i hela ansiktet det blir inte bättre utt det jag har innan och jag går på kryckor och äter massa tabletter bara för det ska kännas bättre, men det tycker jag inte att det gör...
och den här saken kan ja ju ta upp när jag endå skriver och är på gång för 4 år sedan träffa jag en klle och jag gillade honom men jag var för feg föar att göra något med honom men vi var med varandra i över 2 veckor innan jag skulle åka till grekland, och jag sa att jag skulle höra av mig när jag kom hem och allt var bra jag var i grekland i en vecka och sen när jag kom hem så hörde jag av mig som jag hade sakt men han svara inte, inte någon stans han hade tilloch med blockat mig på msn och jag viste inte vad jag hade gjort, jag fråga hans kompisar men dom bara skratta när jag fråga dom, så jag hörde inte av han och han hörde inte av mig, men så för typ ett halv årsen så hade vi och har en kurs tillsammans. så för några månadersedan är första gången han pratar med mig på 4 år och jag vet fortfarande inte varfö ahn inte ville prata med mig, men men såna är killar.
nu vet jag inte om jag okar skriva mer för i
Kommentarer
Postat av: Helén
Glöm inte att andas vännen!!!.. prioritera det som du tycker är viktigt å bry dig inte om vad alla säger!!! finns här om du behöver prata.. du ÄR FIN!! glöm inte det kramar
Trackback
